Är det bara jag eller är det fler som är trötta på det här tråkigt vädret nu!? Soldagarna den här hösten kan man typ räkna på ena handen. Alltså lika solig höst som sommaren var... Jag behöver ljus! Är det så mycket begärt?? 

Håller det på så här så är det ett under om jag överhuvudtaget överlever den kommande vintern. I och med den återkommande vinterdepressionen så behöver jag allt ljus jag kan få. Med tanke på hur dåligt det varit av den varan hela sommaren och hösten, så har jag ett tufft halvår framför mig... 

Jag vet inte vad det är med himlen, men jag kan inte låta bli att bli förundrad över vilka färger den kan få. Hur molnen ibland kan se ut som en sandstrand (ni vet när den är sådär tunn att det bildas ett sandliknande mönster) eller som ett fluffigt sockervadd eller roliga figurer. 

Regnbågar. Behöver jag säga mer? (den här sommaren såg inte en utan fyra(!) regnbågar! jag som inte sett någon på flera år innan dess)

Stjärnor, jag älskar stjärnor. Tycker det är så mysigt när det är riktigt stjärnklart när man går hem när det är mörkt. Brukar alltid kolla vart jag har lilla karlavagnen (typ den enda jag kan, haha). En sak som jag har funderar över är hur stjärnbilderna består, i och med att stjärnorna förr eller senare dör. Hur kan det dyka upp en ny stjärna på exakt samma ställe? Är det någon som vet så let me know!

Har ni något som ni inte kan låta bli att förundras över?

Kom på att jag totalt glömde blogga om något roligt igår. Jag är en helt ny person, nämligen moster! :) Min syster födde i går natt en liten kille som fått namnet Leon. Bild kommer senare om jag får lägga upp det ;) Men kan berätta att han är en riktig sötnos :)

Idag är det en svart dag. Låter brutalt men på ett sätt är det det. Det har varit en rad av svarta dagar den här sommaren, smäll på smäll. Nu känner man inte ens av dem längre, man är som bedövad av de smällar som varit innan. 

Jag har inte velat skriva om detta tidigare för jag har velat smälta det hela lite först. Det känns fortfarande väldigt overkligt, som att det händer någon annan, men det har börjat gå in mer och mer. Kände att jag ville berätta varför det varit ojämnt med uppdateringar här på bloggen och förmodligen kommer att bli ett tag till. 

Mina föräldrar ligger i skiljsmässa och idag ändrades deras relationsstatus på Facebook. Det blir på något sätt ännu mer definitivt: Jag har ingen familj längre. Jag har en mamma, en pappa, en syster och en bror, men någon familj är vi inte längre. Det är det som är det jobbigaste med alltihopa. Vem är jag utan min familj? Är jag inte jag längre nu när familjen inte finns längre? 

Jag vet inte ens hur jag ska prata/berätta om saker som vi gjort som en familj. Jag vet inte hur jag ska säga, det blir så fel på något sätt att prata om sådant som varit. Jag kan inte säga att det och det gjorde jag med familjen.

Det är något lättare nu, men jag har varit på väg in i den ökända väggen, varit psykiskt utmattad. Jag är kvällsmänniska, men halv nio kunde jag sitta och kämpa mig igenom en film i soffan. Nu har det nästan vänt åt andra hållet, att jag sover mer oroligt och vaknar lätt (lättare än vanligt). Kanske kan ha att göra med att jag är piggare nu, i alla fall rent psykiskt, även om det är en bra bit kvar.

Ett gammal inlägg från min förra blogg:

Alla hade vi väl någon kändis som vi hade en liten crush på när vi var i tonåren. Men vem hade en crush på en fiktiv person, dvs någon som inte existerar utanför bioduken eller tv-rutan? 

Jag hade en och det kanske är delvis därför som jag fortfarande älskar serien. Min "crusch" var Clark Kent i tv-serien Lois & Cark, som sändes under 90-talet. 

Det var inte för att han var Superman utan bara Clark Kent och det var så jag ville att min framtida kille skulle vara. Stark, men känslig på samma gång och kärleksfull. Vem vill inte ha en kille som älskar en lika mycket som Clark Kent älskar sin Lois Lane?

Vem var din crush?

Jag tänkte dela med mig av något ni inte visste om mig. Jag älskar att sjunga! 

Jag går ofta omkring och sjunger hemma, det vill säga när jag är ensam. Det går bara inte att sjunga när det folk hemma eller hör. Så fort någon är i närheten så är det som att trycka på off-knappen eller på mute. Det går bara inte! Inte ett ljud kommer ut. Med ett undantag! Så fort jag druckit lite alkohol så går det hur bra som helst att sjunga när någon hör, det är som att den spärren släpper helt. Singstar eller liknande funkar också för att få mig att sjunga har jag märkt!

Är det någon som känner igen sig?