"Yellow diamonds in the light. And we're standing side by side as your shadow crosses mine. What it takes to come alive. It's the way I'm feeling I just can't deny but I've gotta let it go. We found love in a hopeless place."

Fyra hela veckor utan godis idag. Jag vet att jag borde vara over the moon, men är ingen bra dag idag i övrigt. Min vinterdepression gör sig påmind på allvar och mår förjävligt rent ut sagt. Men innerst inne vet jag att jag är förbannat stolt över mig själv att jag klarat mig utan att knarka godis, något jag för bara ett par månader trodde skulle vara omöjligt. En månad utan godis kan tänkas vara ganska kort tid, förutom när man är i ett beroende, då är det en förbannat bra början!

Gnuggar gruset ur ögonen och önskar att jag låg kvar i sängen under det varma täcket. Ska nämligen strax iväg och jobba. Men jag ska väl inte klaga eftersom jag har sovmorgon de flesta dagar i och med att jag är mellan två jobb... *host* arbetslös, just nu.

Det hindrar mig ändå inte ifrån att drömma lite om den varma, sköna sängen ett par meter bort eller från att slänga ett längtande ögonkast i den riktningen. 

Nu ska jag berätta om något jag upplevde under en avlappningen när jag gick kursen Stresshantering och personlig utveckling för lite drygt 1 ½ år sedan. Det var första gången vi använde oss av ett nytt spår på skivan som heter Din inre lärare. I alla fall så med Eva Johanssons vägledningen så ska man hitta sin inre lärare. 

Jag började, inom mig, att se ett starkt sken och en gestalt som kom gående mot mig. Jag såg först bara att det var en manlig gestalt men när han kom närmare och närmare såg jag att det var morfar. Jag kan lova att jag först trodde att jag blivit tokig! Men sen tillät jag mig själv att bara slappna av och låta det ske, vad det än var för något. Trots att det då var 11 år sedan han lämna den här världen så kände jag att tårarna hotade att tränga fram. Det kände verkligen som att han var där, hur konstigt det än låter. Han sa att allt skulle bli bra, så jag måste ha tänkt tanken eller något. Efter det gick han tillbaka in i ljuset igen. Jag har fortfarande svårt att förstå vad det var som hände. Inbillade jag mig bara alltsammans eller kom han verkligen och gav mig svaret på något jag ville ha svar på? 

För ett tag sedan så surfade jag in på en sida om sockerberoende. Där hittade jag testet nedan om sockerberoende. Jag svarade jag på fem eller sex (beroende på hur man tolkar fråga nr. 2)...

Är du sockerberoende?

1.Har du, under det senaste året någonsin ätit mer sötsaker än du tänkt dig och/eller fortsatt använda socker när du inte tänkt dig det? JA NEJ

2. Har Du under det senaste året, försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket sötsaker? JA NEJ

3. Har Du, under senaste året känt att Du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med sötsaker?
JA NEJ

4. Har någon, under senaste året, t.ex familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när Du äter sötsaker?
JA NEJ

5. Har DU, under senaste året någonsin varit helt upptagen av tankar på när DU ska få äta eller köpa sötsaker?
JA NEJ

6. Har DU, under det senaster året, någonsin använt sötsaker för att lindra känslomässigt obehag så som nedstämdhet, ilska eller tristess?
JA NEJ

Med fyra eller fler positiva svar finns en stor risk att du utvecklat ett missbruk eller beroende.

Kämpar du mot ett sockerberoende och behöver stöd? Skicka iväg en kommentar så kanske vi kan stötta varandra!

"If I seem distant, baby I am. Words are like scissors, in your hands. And there's no script to follow, so I just close my eyes. That way it won't hurt so much, when we say goodbye."

Har kunnat prata lite om allt, så idag känns det mycket bättre. Jag har tagit en del beslut som känns bra, även om ett av dem är lite ångestfyllda men jag tror ändå att det är rätt beslut. 

Däremot så är det värre med mitt stackars huvud och axlar idag. Har riktiga spänningar i axlar och nacke och vad jag verkligen skulle behöva just nu är en ordentlig massage. Har två riktigt onda knutar/punkter som det skulle behövas göra något åt. Har bestämt mig för att som belöning när jag klarat två månader utan godis (dvs början på nästa år) så ska jag boka in en massage. Hoppas bara att det finns pengar till det då!

Jag önskar jag hade en boxningssäck hängande hemma som jag kunde slå på, för jag går omkring med så mycket irritation, ilska, frustration, ledsenhet och ångest som behöver få utlopp! Det lilla lugn som kom efter avslappningen är helt borta nu, vet knappt vart jag ska ta vägen.

Finns något jag är sugen på att göra, efter vissa övertalningsförsök, men tvekat så mycket att jag pratade med någon om det. Men frågan är om jag ska göra det jag troligen vill eller om ska jag fortsätta lyssna på någon annans ifrågasättande? Nu finns det dessutom någon annan som ska göra det jag funderat på, så skulle kännas som att jag härmades om jag gjorde det nu... Önskar att någon bar på svaret!