Hej!

Akilles heter jag. Jag är 3 år och 8 månader och jag är en korsning mellan norsk skogskatt, main coon, birma och perser. Bor gör jag hos hon som i vanliga fall skriver här. Jeanette heter hon och hon är min matte. Hos mig är hon mer känd under namnet: hon-som-bestämmer-när-jag-får-mat-och-hur-mycket.

Tycker själv att matte går upp alldeles för tidigt. Sova länge är ju det bästa som finns! Speciellt när man har en sådan fin och stor låda att sova i. 

Fast ibland sover även hon länge och då står jag och stirrar på henne tills hon vaknar så jag får min mat någon gång under detta sekel. På dagarna sover jag dock för det mesta på soffans ryggstöd. När matte har soffan mot väggen vill säga. Gillar inte när hon möblerar om och soffan står mitt på golvet för då kan jag inte ligga som jag vill!

När matte öppnar fönstret så är jag snabbt där. Man får ju passa på att få den frisk luft man kan få för ut får man ju inte gå. Funderar ibland på vad det är för fängelse jag hamnat i, men eftersom jag tycker det är lite läskigt där ute passar fängelselivet mig alldeles utmärkt trots allt!

Ibland får jag dock permission.

Min absoluta favoritleksak är mina pipisar. Dom heter förmodligen något annat för matte har alltid konstiga namn på mina saker. Jag får själv heta både det ena och det andra, men det jag gillar minst är kattjävel för det har jag förstått att det betyder att jag gjort något jag inte får. Sötis däremot är nog min  favorit!

Matte skrattar mycket åt mig. Jag undrar vad det är som är så roligt? Det är väl högst normalt att gå på toaletten samtidigt som sin matte? Det gör väl alla katter?

Gos på kvällarna är det bästa som finns! Fast ibland är matte lite dålig på att klia mig vid halsen och då kommer den bedjande blicken väl till pass. Övandet framför spegeln måste ha gett resultat för hon går på det varje gång!

By Akilles, The Cat

Undrar om Akilles kanske tyckte att det var dags för en uppgradering på lådfronten...

Gamla lådan

Första och enda gången han bar med sig råttan till sovplatsen...

Nya lådan

Något större...

Som vanligt när jag hälsar på föräldrarna så ska det hinnas med så himla mycket och den här gången ännu mer, vilket betyder att bloggandet blir lidande.

Är uppe i en möblering hemma som Akilles troligen har väntat på. Han älskar nämligen att ligga ihopkrupen på ryggsödet på soffan lutandes mot väggen. Hade inte sofforna mot någon vägg innan så det har inte gått. Så vem tror ni hoppade upp där direkt och återtog sin favoritplats?! En mycket nöjd kisse :P

Vaknade för en dryg halvtimme sedan, men inte är jag piggare för det. Har varit en lång natt med passning. Min lilla kisse Akilles har nämligen varit dålig i magen. Eftersom han är långhårig så betyder det dusch efter varje toalettbesök. Det i sin tur betyder att jag knappt sovit i natt. 

Nu verkar det i alla fall som att det är bättre, men vill inte ropa hej förrens han har varit på toaletten igen.

Jag och mamma var och besökte Dans Zooligiska idag eftersom det firas Kattens dag där idag och imorgon. Vi passade även på att vara med och tävla lite.

Till akilles köpte jag ett par råttor och så blev det även denna:

Var lite tveksam till hur min fegis till katt skulle acceptera denna konstiga leksak...

...men den godtogs direkt!

Det var under lite speciella omständigheter som min ögonsten Akilles kom till mig.

Efter en jobbig tid med problem med katter (sjukdom, ville inte var innekatt mm) så kände jag att det fick vara nog. Ett helt år var jag utan katt tills jag kände att jag var redo att göra ett nytt försök.

Genom blocket.se så tog jag kontakt med en person från grannkommunen och vi bestämde att jag skulle komma förbi och titta på katterna som var kvar. Det var två svarta, exakt likadana hankatter. När jag kom in i lägenheten så möttes jag av skarp lukt av gammalt kattkiss. Det jag såg av lägenheten var mest köket och det såg förjävligt ut. Gammal, ingrodd disk överallt och det hade nog inte städats på flera månader. Allvarligt, tv-programmet Rent hus hade behövt komma dit.

Kattungarna var mer vilda än tama. Inte ens ägarna kunde får tag på dem utan att jaga dem, så någon mänsklig kontakt hade de inte fått och de fick gå vart de ville. Jag kände så starkt att jag var tvungen att rädda åtminstone en av kattungarna och eftersom de var identiska så valde jag den som var minst vild. Hade jag bara haft råd så hade jag räddat den andra också.

Akilles 3 ½ månad.  

När jag kom hem så fick jag jobba extremt hårt för att vinna Akilles förtroende. Jag fick tvångshålla honom en liten stund varje dag, så att han fick vänja sig vid mänsklig kontakt. Det låter kanske dratiskt med det var det som krävdes. Men jag fick även låta honom närma sig mig och till slut blev han tuffare och tuffare. Då var lekar ett sätt att komma honom ännu närmare. Mitt hårda arbete gav utdelning för nu kan jag knappt gå på toaletten utan att han följer med!